söndag 3 juli 2016

BOKPRAT - Cassandra Clare

Nyligen plockade jag upp Lady Midnight på biblioteket, vilket fick mig att börja tänka på Cassandra Clare. Mina åsikter om henne har flugit här och var, men de har alltid varit intensiva. Därför tänkte jag att jag kunde skriva ett virrigt bokprat om detta.

Lady Midnight kom ut i mars och min ursprungliga inställning var helt enkelt att inte läsa den. Mitt intresse för Cassandra Clares böcker har försvunnit. Om man kände mig för två år sedan undrar man säkert hur i allsin dar det gick till. 2014 var nämligen året för min besatthet utav Cassandra Clare.

För dig som inte känner till Clare, kan jag ge dig en flyktig beskrivning om hennes verk. Hon skrev först en serie (The Mortal Instruments) som består av 6 böcker. Om du inte har hört talas om böckerna kan du ha hört talas om ABC tv-serien Shadowhunters, som är baserat på de böckerna. Det är i alla fall en YA urban fantasy serie som handlar om shadowhunters (eller skuggjägare men jag tycker att det låter ganska löjligt), som är hälften änglar, hälften människor som dräper demoner och skyddar jorden. Clare skrev även en triologi som kallas The Infernal Devices som utspelar sig i samma värld som The Mortal Instruments, fast under 1800-talet. Hon skrev The Infernal Devices samtidigt som hon skrev de sista böckerna i The Mortal Instruments, och det är här jag tycker att Cassandra begick ett väldigt klantigt misstag.

Det har debatterats om det är bäst att läsa triologin innan sjätte och sista boken i The Mortal Instruments (City of Heavenly Fire) eftersom att vissa karaktärer från The Infernal Devices förekommer där. Det känns som att Cassandra Clare förväntar sig att alla är stora fans och vet allting om böckerna och har läst alla tweets och tumblr-inlägg som hon har skrivit om böckerna, eller att man rent av ska ta reda på publiceringsdatumet av böckerna för att få reda på ordningen man ska läsa dem. Jag tycker inte att man ska behöva genomgå massa forskning för att ta reda på vilken ordning man ska läsa en serie. Siffran står på bokryggen, varför inte bara låta det vara så simpelt?

Under 2014 var jag ett massivt fan av The Mortal Instruments, höll på att plöja igenom The Infernal Devices och väntade ivrigt på att City of Heavenly Fire skulle släppas. Sedan, bara någon månad efter att jag hade slutat sörja COHF:s slut, skrollade jag igenom Cassandra Clares tumblr, hamnade på någon annans tumblr och så fortsatte det tills jag hade läst massvis av skvaller om författaren. För mig är det ett stort misstag att läsa om författaren om de framställs som något annat än ett helgon. Det förstör läsningen för mig om jag vet att det är en hemsk människa som ligger bakom det, och jag kan inte njuta av boken för att jag vet att jag gör dem en tjänst.

Jag kommer knappt ihåg vad det var jag läste, men det var saker om den knappa mångfalden i böckerna (vad jag kan minnas användes inga adjektiv för hudfärg som inte var synonymt med blek), och att Magnus och Alecs förhållande var inslängt för att hålla sig på rätt sida. Tumblr älskar trots allt ett homosexuellt par. Det stod också saker om att Cassandra hade plagierat olika verk. Här är en länk till en av sidorna jag stötte på: Cassandra Clare plagiat. Även idag vet jag inte om detta är sanning, men det känns otroligt att hon skulle kunna skriva 10 böcker, och att hennes framgång skulle vara någon annans? Det skulle kräva betydligt mycket mer jobb att hitta relevanta citat att kopiera än att skriva sina egna.

Alla dessa mörka rykten jag hittade om henne skuggade min bild av henne. Jag tog ett steg tillbaka från hennes böcker och föll ur den besatthet jag hade hamnat i. Min åsikt om henne var i början argsint, men allteftersom har min ilska svalnat och ersatts av en sval likgiltighet. Jag har varken brytt mig om henne eller hållit koll på henne under en väldigt lång tid, och när Lady Midnight (första boken i den tredje serien som utspelar sig i shadowhunters-världen) publicerades lyfte jag inte ens på ett ögonbryn. När jag sedan såg den biblioteket bestämde jag mig för att ge den en chans.

Jag håller fortfarande fast vid att det känns som att Clare förväntar sig att man är helt invävd i historien, och om jag hade kommit som ny läsare hade jag blivit bortskrämd. Man skulle helt enkelt inte kunna plocka upp Lady Midnight utan att ha läst The Mortal Instruments och The Infernal Devices. Det är för många hintar till dem och jag finner mig ständigt i samma läge då jag intensivt försöker komma ihåg detaljer av de ord jag läst för två år sedan. Jag vet inte om det är meningen att serien ska vara fristående, men om det var syftet har hon misslyckats. Vad Clare vill åstadkomma med att envist hålla fast vid hennes shadowhunters-värld vet jag inte. Visserligen har hon lyckats bygga upp världen bra och värvat en hyfsad fanbase, men förr eller senare är det dags att släppa taget och Clare verkar bara välja senare. Hon begränsar bara sin egen publik som minskar med åren. Hypen som spreds som en löpeld några år sedan har falnat och det är inte i närheten av lika många som går eld och lågor för shadowhunters längre. Kom på något nytt, Clare!

Med vänliga hälsningar,
en förvirrad tonåring som hoppas att någon kan sprida lite ljus angående Clare-situationen

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar